Vivid Violet - INTE Blyg viol

Då var det dags för den första krisen. 

Mitt hår är på väg att genomgå en transformation, jag fick feeling av att prata med en kollega och medsörjande -84, om den där extra semesterveckan man får och kände; 

Är det den här personen jag är? Vad kommer sen? Är det BOLÅN ska jag stå och prata BOLÅN. 

Min mammamiddag blev inställd (Shout out till  Moderskeppet, tummen upp och kämpa på), så jag begav mig till city. Jag kommer ju ihåg att jag kommer ihåg låten "Sommaren i City" och krisen blev värre.

Frågan var...vilken färg. 

Det blev...Vivid Violet, för jag är minsann ingen blyg viol, utan en cool absolut inte mellanålders tjej med glimten i ögat. Jag bibehöll ögonkontakt med den unga kassörskan som nog anade att det var en livskris på gång. 

Nu KÖR VI! Jag är rädd, krisig och har nytvättat hår.  

Det stod att man skulle ha på sig handskar, men det sket jag i, för att jag är modig och tänker utanför boxen. 

...det gick sådär. För även innehållet i boxen tänkte utanför boxen. Det tänkte väggar, skåp gavlar den tänkte falla fritt, den tänkte vara fri, levande, vild och vivid. Såsom jag kommer bli. 

Jag tappade naturligtvis flaskan och det sprutade över väggen, vilket var fantastiskt nu när jag snart ska flytta. Det kändes exakt som något jag behöver nu, fler anmärkningar på lägenheten. 

Så jag har ägnat mycket tid åt att städa och putsa och skapa nya fläckar och städa och fläcka, ett moment 22 av misär och angst. 

Känns ju nämligen inte allt för coolt att strutta omkring och städa nu när jag ska bli Vivid Violet. 

Nu ska jag skölja ut mitt hår, och städa och putsa och dona i duschen...för det kommer att bli fläckar.

Update 1. 

Låt mig beskriva scenen. 

I en duschkabin med vita väggar står en kvinna, hon är än så länge i den sena 30-årsåldern. Hon är ensam, naken och rädd. I håret har hon något som skulle kunna beskrivas som Vivid violet färg. Kvinnan sätter på duschen och kommer fram till att när vattnet kommer träffa hennes huvud så kommer kaskader av vivid violett vatten träffa det tidigare nämnda vita kaklet. 

Så hon hukar sig snabbt, snubblar till, men återfår balansen 

Likt Gollum sitter hon i någon slags ihopkrupen fosterställning i mitten av duschkabinen håller upp duschslangen med ena handen, försöker desperat både hålla balansen och träffa golvbrunnen, eller avgrunden som hon kom hon på sig själv med att tänka om och om igen. 

Efter en stund som känns om en evighet höjer hon sitt huvud och känner hur det svider till i ögonen, det violetta vattnet blandas med ljuset och färgar hela världen violett, först tycker hon att det är vackert, sen gör det mest förbannat jävla skitont.

Update 2.