Ellen och livskriserna

 Jag har börjat utforska det prickspräckliga livet, skrapa på ytan och se om något pirrar till i levnadsglädje som varit död sen länge. Lämnade Moderskeppet med obesvarade frågor såsom "vad ska du kolla på i Nordstan" och " är det något till den nya lägenheten" och begav mig på jakt.  Med målet inställt på leopard började jag kolla in utbudet, hur går man som nybörjare tillväga?  Är det en kopp? Men vill jag verkligen ha en leopardkopp hemma,  för då måste jag ha minst 4 st och då känns det som att de kommer ta över.  Är det ett par strumpor? För 249 spänn och inte ens hemstickade, kändes ovärt. Är det en scarf? Men då måste jag vara en sån person som inte bara har scarf, utan även leopardscarf och är jag mogen för det, har ännu inte sjunkit ner tillräckligt i krisen. Hittade "next-level" Men riktigt så långt är jag ännu inte beredd att gå. Så jag tänkte kläder och rea. Men istället för sexappeal kanaliserade jag snarare amerikansk-pensionär-på-kryssningsf...

Då var det dags för den första krisen.  Mitt hår är på väg att genomgå en transformation, jag fick feeling av att prata med en kollega och medsörjande -84, om den där extra semesterveckan man får och kände;  Är det den här personen jag är? Vad kommer sen? Är det BOLÅN ska jag stå och prata BOLÅN.  Min mammamiddag blev inställd (Shout out till  Moderskeppet, tummen upp och kämpa på), så jag begav mig till city. Jag kommer ju ihåg att jag kommer ihåg låten "Sommaren i City" och krisen blev värre. Frågan var...vilken färg.  Det blev...Vivid Violet, för jag är minsann ingen blyg viol, utan en cool absolut inte mellanålders tjej med glimten i ögat. Jag bibehöll ögonkontakt med den unga kassörskan som nog anade att det var en livskris på gång.  Nu KÖR VI! Jag är rädd, krisig och har nytvättat hår.   Det stod att man skulle ha på sig handskar, men det sket jag i, för att jag är modig och tänker utanför boxen.  ...det gick sådär. För även innehållet ...

Då var det dags, det ödesmättade året. Året av år, det året då jag blir medelålders på riktigt.  1984 är inte bara en ödesmättad bok,  utan också ett ödesmättat årtal som inföll för 40 år sedan.  Så jag tänkte ha en kris, eller flera, eller många,  eller kanske ett ironiskt men ändå ganska genomskinligt utforskande av kriser som fenomen... inte för att jag på något sätt skulle ha en 40-årskris.  Så vad är planen?  Har än så länge kommit fram till att jag varje månad ska köpa något leopardmönstrat och långsamt men säkert kanske min leopardperiod kommer smygande. Funderar på att göra det på ett strategiskt sätt så jag i slutet av året har en fantastisk nyårsoutfit, men vi får se hur det går.  Har tänkt att gå på Park Lane a.k.a Jurrasic Park för att kolla läget (sällskap av likasinnad önskas)  Överväger att bli Cougar.  Göra en Britney?  En tatuering känns väl ganska krisigt för en otatuerad?  Färga håret i en "crazy" färg?  Det ...