En leopard och hennes fläckar.

 Jag har börjat utforska det prickspräckliga livet, skrapa på ytan och se om något pirrar till i levnadsglädje som varit död sen länge.

Lämnade Moderskeppet med obesvarade frågor såsom "vad ska du kolla på i Nordstan" och " är det något till den nya lägenheten" och begav mig på jakt. 

Med målet inställt på leopard började jag kolla in utbudet, hur går man som nybörjare tillväga? 

Är det en kopp?

Men vill jag verkligen ha en leopardkopp hemma,  för då måste jag ha minst 4 st och då känns det som att de kommer ta över. 

Är det ett par strumpor?

För 249 spänn och inte ens hemstickade, kändes ovärt.

Är det en scarf?

Men då måste jag vara en sån person som inte bara har scarf, utan även leopardscarf och är jag mogen för det, har ännu inte sjunkit ner tillräckligt i krisen.

Hittade "next-level"

Men riktigt så långt är jag ännu inte beredd att gå.

Så jag tänkte kläder och rea.

Men istället för sexappeal kanaliserade jag snarare amerikansk-pensionär-på-kryssningsfartyg-vibes. 

Tänkte att lack kanske skulle bli min räddning. 

Så jag hittade de mest illasittande byxorna jag någonsin haft på mig,  lösa på fel ställen, tighta på andra och en lyxig känsla av gallon och doft av plastkasse.  

Tänkte att jag väntar med det större inköpen tills jag skaffat mig ett rivigare självförtroende, tror jag långsamt måste erövra leoparden. 

Så jag inledde min leopardperiod med att köpa det min mor brukar benämna som "småbyxor".

Jag smög fram till kassörskan med ett styck småtrosa, undvek ögonkontakt och började i min inre monolog försöka härma hennes inre monolog. 

Tänkte att det nog skulle bli värre om jag försökte urskulda mig själv och säga att det är ett projekt..att jag inte är sån här..EGENTLIGEN. 

Tänkte att hon inte bryr sig,  tänkte att jag nog skulle tänka.."Ja,ja, nu är det nån som ska få till det" 

Men nu är det gjort, språnget är taget, leopardperioden är inledd och jag försöker känna mig tillfreds med detta.

/Ellen